Livetsomtruckerfru

Sitter å försöker söva Theus! Går sådär, idag skriker han inte,. Positivt!
Men han vaknar såfort jag lägger ner honom, å så är det bara att börja om igen :-(

Skönt när han inte har ont i magen iaf. Det verkar som att han slipper magont om han får ordentligt med tid för å bajja på morgonen :-)

Nu sover han å om 5 sek lär han vara vaken igen när jag lagt ner honom,
Någon som har förslag på hur ni gjorde med nattning när dem va såhär små?!

XoXo

;(bild på theus rum)

Kan ju göra ett tillägg! Bajsmannen, bajsade ner mamman när hon bloggade! Tji fick jag helt enkelt!!

Nu duschen!

Vi har fått en rutin ;-)
Theus vill ligga å stånka när han vaknar runt halv åtta, i en timme typ. Först ligger han själv, sen äter han lite å sen sitter han mot mina ben tills han är färdig.

Han har också börjat somna mellan 7-8 för natten, men vaknar å krånglar efter någon timme. Sen sover han 3-4 Tim i stöten resten av natten med bara lite mat emellan.

Idag blir det nog lite loppis i stan å kanske ett besök på hjulet i Mönsterås där det är 50% på allt idag.

Tack å hej säger vi!

BVC-besöket resulterade i en helt frisk pojke på 4660g och 59,5cm!!!
Han har alltså växt 2,5cm på 1 vecka... Han kommer snart växa om sin mamma i denna takten :-)

Sen blev det akuten för mig. Mest en massa väntande. Åkte hem med voltaren och inte mycket klokare. Fick reda på att det var antagligen lite av varje. Foglossning, ryggskott och inflammation i musklerna. KUL.
Men är lite bättre nu efter tabletten, men det innebär ju inte att något blivit bra... Bara att jag känner mindre av att!

Nu sover liten i soffan. Får se om han sover för natten förhoppningsvis. Gick ganska bra igår att lägga honom för natten runt denna tiden.

XoXo

Idag väntar BVC-besök, läkarbesök är det. Theus ska bli vägd å mätt hoppas jag ä sen ska dem kolla höfter å sånt.
Det är riktigt bra från och med idag i mönsterås, för dem börjar nu ta dit en läkare från sjukhuset i Kalmar istället för distriktsläkaren härifrån.

För övrigt blir det att ringa vårdcentralen för mig själv nu, vet inte vad jag ska göra åt ryggen. Eller höfterna/fogarna är det ju.... Å det strålar ner i benen så man blir tokig!

När theus föddes vägde han 3570g å va 51cm.
När han var en vecka vägde han 3930g å va 54,5cm.
Vid en månad vägde han 4425g å va 57cm lång.
Idag är han 5 veckor å borde alltså gått upp ca 200-250g till :-)

Tänkte att jag skulle ha någonstans att skriva om hur livet ser ut nu å alla theus framsteg å så. Så det får bli här igen då jag inte trivdes med wordpressbloggen alls...

Det kan vara roligt att gå tillbaka hit senare sen och se allt som hänt, för man glömmer snabbt ;-)

Om 7 timmar är Theus 5 veckor! Tiden har gått så himla snabbt, trots att man lever dag för dag nu .

Framöver kommer en förlossningsberättelse och såklart hans framsteg.

Jaha, då har den nya kursen specialpedagogik börjat. Har hamnat i en gripp som faktiskt känns bra, men saknar fasen gamla klassen för man känner alla där så väl och man behöver inte vara nervös för redovisning å liknande =)

Blir kryssning den 26-27:e feb för att fira min 25-års dag, det blir nog riktigt kul!

Ja, det har nog vår skola fått tror jag! Är så trött på tentor nu så det finns inte =(
Har haft fysiktenta idag, gick nog okej tror jag. Borde bli godkänd. Men jag vill veta mattetentan nu med...... Å så är det tekniktenta om två veckor =( Huahua!

Känner mig helt slutkörd i både kropp å hjärna. Så ni får ursäkta mig allihop att jag varit dålig på att höra av mig å så....orkar inte bara, är så trött hela tiden..... Typ varit ledig 5 dagar på en månad kanske?!
Önskar att det väntade en hel dag med bara spa å massage å grejjer på mig imon, men icke.....bara skola....

Men jag är lika glad för det haha =)

Nu ska jag lägga mig och se ett avsnitt av OTH och bara koppla av tror jag =)

Måste nog allt ta å ta en sväng till Jessica å Emmie snart, för nu var det ett tag sen sist =) SÅ hon inte glömmer mig =)

HejHej

Dagens citat:

"Måttet på kärlek är att man älskar måttlöst."

Augustinus

Från något så sorgset som begravning till sådan kärlek som att få ha Emmie lite....
SÅ har min vecka sett ut.
Vi har varit barnvakt åt Emmie från fredag till lördag, å vilken ängel =) Hon sov, pratade, åt och var BARA glad!
Ville knappt lämna tillbaka henne ;-)
Men får hoppas att vi får ha henne snart igen lite!

Idag blir det nog mest soffläga tror jag....borde väl göra lite fysikfrågor, men orkar helt eneklt inte så då skiter jag i det.
Vill veta tentaresultaten nu från matten å det får vi inte förrän typ nästa fredag =(

Har mina vovvar hemma nu igen så det blir nog lite mys  med dem med =)

Nu blir det nog ett avsnitt av OTH kanske om det kommit något jag inte sett...



-Vi tänker på dej där uppe-

Byebye

Tony Hill, du blev 22 år och orkade sen inte mer. Trots alla dina nära och kära som fanns där runt omkring.
När problem hopar sig, och ingen utväg finns är vi kapabla till mycket. Detta borde inte få hända på 2000-talet.
Du var alltid tystlåten, men så glad ändå. Dina ögon dom log och du lyssnade intresserat på vad alla andra diskuterade om. Att du nu tagits ifrån oss är så tragiskt och helt ofattbart! Jag har vetat det sedan det hände, men inte förrän idag, när vi fick ta ett sista farväl sjönk det in. Känslorna kom i fatt mig och det var nog viktigt.

Du fick en sån vacker 23:e födelsedag idag, men tyvärr skulle den firats istället för sörjts....

Din älskade Gina kommer för alltid ha dig kvar i hjärtat och minnet och du kommer alltid vaka över henne. När hon satt där i raden längst fram och grät från saknaden av dig, önskade jag att detta aldrig ska behöva hända mig.
Men vi vet alla att det någon gång kommer ske. Jag vill inte det. Varför ska vi behöva sakna varandra när vi bestämt oss för att leva med varandra?? Ta vara på varandra medan ni kan.

Kyrkan var fylld av alla vänner, släktingar, blommor och minnen. Men jag ställer mig frågan, vart är alla dessa människor när man behöver dem? Skulle Tony fått dem hjälp han behövt från myndigheter och alla runt omkring borde detta inte behövt hända. Det kunde fortfarande ha hänt, men kanske hade alla kunnat känna att dem gjort allt dem kunnat.

Varför är vi rädda att fråga om någon behöver oss?? Jag är likadan, men varför ångrar vi oss när det är försent?

Jag menar verkligen det jag ska skriva nu och det är att: Finns det någon som du ser mår dåligt, vad hindrar dig från att i allafall säga att du finns där eller fråga om den vill prata eller om du kan hjälpa till? Vad kan hända? Inget kan i allafall gå sämre.... Önskar att någon, bara någon verkligen kunde börja tänka på dessa ord i vardagen, och göra något nästa gång man är medveten om att någon mår dåligt. Var inte rädd, för det kan rädda personens liv. Man kan bespara personens nära och kära den saknad och sorg som de annars kan få....

Kenny hade gjort en helt underbar sång till Tony, som spelades i kyrkan och gjorde att tårarna rann, och rinner, nedför mina kinder. Där fanns kärlek, sorg, ånger och minnen. En hyllning till den person Tony faktiskt var och som han fortfarande borde fått vara. En eloge till dig och din underbara musik! Det jag vill få ut av detta är att kom ihåg att finnas där för den som behöver det. Det kan aldrig skada, bara hjälpa. Man vet att någon, endaste person finns där för en.


Föreställ er själva. Ni är 23, 38, 56 eller 78 år, har levt ihop 6, 9, 17, 23 eller 55 år och en dag är din älskade inte längre med dig.... hur går man vidare? Man behöver ha vänner och familj som hjälper en att minnas, men dessa behöver också se till att hjälpa partnern att fortsätta leva. Våga ringa och fråga om man vill med på fest, shoppa, ta en fika, gå ut å gå osv. Man behöver bryta sina mönster man skapar i sorgen och ta sig upp på nytt och orka starta om. Detta kan man med hjälpa av alla runt omkring. Var inte rädda för att prata om det som hänt, det är ingen hemlighet! Det är inte heller någon hemlighet att man ska gå vidare, men det betyder absolut inte att man ska glömma. Bara starta om, med minnena i bagaget! Se till att finnas där för era vänner medan ni kan och har chans att göra skillnad!

Jag vet att du vakar över oss alla nu och en dag ses vi i det blå! R.I.P TONY!